Du är här:Hem → Om oss → Internationellt arbete → Schengen

Schengen

Syftet med Schengensamarbetet är att göra det möjligt för människor att fritt röra sig mellan medlemsstaterna utan gränskontroll. Schengensamarbetet innehåller dock inte enbart regler om avskaffande av gränskontroller utan också gemensamma regler om kontroll vid gränserna mot länder utanför Schengenområdet, visum för inresa till Schengenområdet samt polisiärt och rättsligt samarbete.

I Schengensamarbetet deltar 25 stater fullt ut (2010). Tre av dessa stater (Norge, Island och Schweiz) är inte medlemmar i EU. EU-länderna Bulgarien, Cypern och Rumänien deltar ännu inte i samarbetet. Irland och Storbritannien har valt att behålla personkontrollerna vid sina gränser men deltar i de delar som avser polisiärt och rättsligt samarbete.

Schengens Informationssystem (SIS)

För att den fria rörligheten inte ska öppna för ökad internationell brottslighet finns en rad så kallade kompensatoriska åtgärder. Det gemensamma datoriserade informationssystemet, Schengens Informationssystem (SIS), är en sådan åtgärd.

I SIS kan varje medlemsstat föra in uppgifter om personer (och vissa föremål) som är efterlysta eller eftersökta med en begäran om att en särskild åtgärd ska vidtas om personen (eller föremålet) påträffas. Dessa uppgifter finns sedan tillgängliga för bl.a. polis- och gränskontrollmyndigheter i Schengenländerna. En medlemsstat kan också lägga in uppgifter om personer som inte är Schengenmedborgare och som enligt beslut av landets myndighet eller domstol ska nekas inresa i Schengenområdet. Sådana uppgifter blir tillgängliga för myndigheter som har hand om visering och uppehållstillstånd. Dessutom har fordonsregistrerande myndigheter i Schengenländerna tillgång till uppgifter som lagts in om stulna eller försvunna fordon.

Varje stat ansvarar för sin nationella del av systemet. Därutöver finns en gemensam central enhet som ska se till att de olika nationella delarna är identiska. SIS har varit igång sedan 1995.

Regler om SIS finns framför allt i konventionen om tillämpning av Schengenavtalet. Därutöver finns vissa senare bestämmelser i olika förordningar och beslut från Europeiska unionens råd. Reglerna om SIS innefattar bestämmelser om vilka personuppgifter som får behandlas, vem som kan få åtkomst till uppgifterna, tillsyn över personuppgiftsbehandlingen samt enskildas rättigheter ifråga om åtkomst, rättelse m.m.

I december 2006 respektive juni 2007 antogs en rådsförordning samt ett rådsbeslut om inrättande, drift och användning av andra generationen av Schengens informationssystem (SIS II). I SIS II blir det bl.a. möjligt att lägga in s.k. biometriska uppgifter (fotografier och fingeravtryck). SIS II ska också ha en högre teknisk kapacitet vilket har bedömts nödvändigt med hänsyn till det ökade antalet länder som är med i Schengensamarbetet. Även i reglerna för SIS II finns bestämmelser om vilka personuppgifter som får behandlas, vem som kan få åtkomst till uppgifterna, tillsyn över behandlingen och enskildas rättigheter. Det är ännu inte klart när SIS II kan tas i bruk.

I Sverige är det Rikspolisstyrelsen som ansvarar för behandlingen av personuppgifterna i den svenska delen av SIS. SIS regleras i Sverige av en särskild lag och förordning. Datainspektionen är nationell tillsynsmyndighet och ska kontrollera att behandlingen sker på ett korrekt sätt. Företrädare för Datainspektionen ingår också i den gemensamma tillsynsmyndigheten, Schengen Joint Supervisory Authority (JSA) som bl.a. har till uppgift att utöva tillsyn över den gemensamma delen av SIS.

Vill du veta om det finns uppgifter om dig i registret ska du vända dig till Rikspolisstyrelsen.

Schengensamarbetet brukar kallas för EU:s passunion och kom till 1985 som ett närmare samarbete mellan fem EU-länder. Antalet medlemmar i Schengen har därefter ökat successivt. De länder som deltar i samarbetet har sedan 1995 tagit bort personkontrollerna vid gränserna mellan sig. Schengenländerna samarbetar också i polisiära och rättsliga frågor, bland annat för att bekämpa internationell brottslighet. 22 av EU:s 27 medlemsländer deltar fullt ut i Schengensamarbetet samt även Island, Norge och Schweiz.
Samarbetet införlivades i EU genom Amsterdamfördraget 1999 och regler om Schengen antas sedan dess inom ramen för EU:s lagstiftning och beslutsförfarande.

Om oss

Frågor och svar om Schengen

Här har vi sammanställt ett antal vanliga frågor och svar om Schengen.

Handbok om utövande av rätten till tillgång till uppgifter

I denna handbok redovisas villkoren för utövandet av rätten till tillträde till Schengens informationssystem (SIS). Handboken är framtagen av den gemensamma tillsynsmyndigheten för Schengen. Den var ursprungligen avsedd att hjälpa registrerade personer att utöva sin rätt till tillträde men är också tänkt att vara ett praktiskt redskap för alla som i sin yrkesutövning berörs av rätten till tillträde (polisen, utlänningsavdelningar, advokater, m.fl.).